D O N  Q U I J O T E

Hans namn „r Karl Lindgren, och han „r i 20-†rs†ldern. En
smal gammal man, som som blev inspirerad av f”r m†nga
b”cker, „r Karls f”rebild. Mannen hette Don Quijote och var
ganska tokig. Don Quijote l„ste historier om riddare och
prinsessor, som var inblandade i de mest fantastiska
„ventyr som han hade l„st. Han gav sig ut i vida v„rlden
f”r att sj„lv st”ta p† „ventyr. 

Men detta „r inte historien om Don Quijote utan om Karl,
som i hela sitt liv velat vara som den modiga riddaren fr†n
soliga Spanien.

M”rkret har fallit ”ver Stockholms tomma gator. I vissa
gath”rn skymtar snabba bl„cksvarta skuggar, som kvickt
f”rsvinner in i en gr„nd. Det „r kallt och vintern „r snart
h„ngande ”ver Sverige. D† och d† ser man sm† g„ng av
ungdomar som pratar h”gljutt och vandaliserar lite h„r och
d„r. Ibland attackerar de oskyldiga m„nniskor, som „r p†
v„g hem f”r att dricka te och sen g† och l„gga sig.

En som inte „r tr”tt sitter d„r och inspekterar vad alla
g”r, precis som en avdankad alkis som inte har n†gonstans
att ta v„gen. Men det „r inte n†gan illaluktande fullgubbe
som sitter d„r, utan det „r Karl, som p† sin traditionella
nattrunda satt sig ned f”r att vila efter den jobbiga
b”rjan av kv„llen som uppr„tth†llare av lagen. 

P† sin v„nstra sida har han sin ryggs„ck fylld med
proviant, s† mycket att det skulle r„cka till en hel arm‚
d”dshungriga bergsorcher, som precis varit med och slagits
mot de hemlighetsfulla alverna i flera dagar i str„ck.

I ryggs„cken finns „ven diverse saker som kan vara bra att
ha n„r man m”ter fara efter klockan tolv p† natten, t.ex en
Magnum 45:a importerad fr†n gangstergatorna i Chicago. Den
har som tur „r bara beh”vts anv„ndas fyra g†nger, men den
ser lika skinande ut fortfarande.

P† Karls h”gra sida sitter en liten pojke, med guldf„rgat
lockigt h†r och med lortiga framtassar. Hans namn „r
Cristian men kallas av sin storebror Karl f”r "Sancho
Panza, den modigaste av alla v„pnare". Han har f”ljt med
Karl p† alla sm† „ventyr i den gr†trista milj” som finns i
Stocholm.

Pl”tsligt reser sig Karl upp och s„ger till sin bror med
h”g st„mma: "Mot nya, dj„rva m†l, min trogna unders†te",
och de b”rjar sakta men s„kert bege sig bort mot den
farligaste platsen av dem alla, Plattan, d„r m†nga fina
sj„lar har sl„ppt sitt f„ste fr†n den schackbr„deliknande
marken.

"Ser du?" fr†gar Karl och v„nder sig om mot Cristian med en
stirrande blick. "Vad d†?" Cristian ser f”rundrad ut och
kliar sig i huvudet, s† att det sn”ar mj„ll. "Paulo st†r
med sitt g„ng, d„r borta", s„ger Karl viskande.

Karl tar snabbt upp n†got ur sin gr”nbl†a ryggs„ck och
b”rjar med hastiga steg g† mot den person som gjort mest
skada av alla vandaler i denna stad. G„nget vet inget om
att det nu kommer en person som anser att de g”r fel n„r de
sparkar och knivhugger ihj„l personer utan anledning. Det
„r just vad Paulo gjorde f”rsta tisdagen f”rra m†naden
tillsammans med sitt ”k„nda g„ng p† sex ynglingar som inte
skulle backa f”r ett br†k.

P A N G !!!! Pl”tsligt avlossas ett skott fr†n Karls
pickadoll som skjuter Paulo rakt i huvudet s† att
hj„rnsubstansen flyger ut p† andra sidan och faller rakt p†
en av de fula pubertetsl”sa kreaturen.

Pang!! Pang!! Pang!! Pang!! Pang!! Nu fl”g m„nniskodelar
lite hit och dit av rekylen fr†n Magnum 45:ans brunstiga
pipa.     

"S† d„r ja!" s„ger Karl medan han ser p† lille brorsans
stora leende som lika g„rna kunnat „ta upp honom.

D† s„ger Cristian: "Ers n†d, mot nya dj„rva m†l!"

SKRiVET AV OMNiBUZ (C) 1990 HT (Betyg 4)